dvärgen | en studie i ondska

Dvärgen – En studie i ondska


Teoretiska förklaringar

Må de alla brinna i helvetets eld! Alla dessa varelser som kallar sig människor och som fyller en med vämjelse och äckel! Vad ska de finnas för! Vad ska de frossa, skratta och älska för och breda ut sig högmodigt över hela jorden! Vad ska dessa förljugna falskspelare och skrymtare finnas för, dessa lastbara, skamlösa varelser vars dygder är ändå brottsligare än deras synder! Må de brinna i helvetets eld!

Lagerkvist, 1944, s. 158

Hittills har Dvärgens personlighet beskrivits utifrån fem olika teman – självbild, världsbild, attityder till andra, beteende gentemot andra och synen på andras beteende. Olika aspekter av Dvärgens personlighet har därvid lyfts fram och till del också getts olika möjliga förklaringar. Det torde efter denna behandling vara tämligen uppenbart att Dvärgen lider av någon form av psykisk personlighetsstörning – framförallt när det gäller emotioner, relationer och synen på sig själv.

Dvärgens personlighetsstörning går att beskriva och förklara utifrån en mängd personlighets- och socialpsykologiska teorier. Detta avsnitt innehåller några teoretiska förklaringar till grundläggande orsaker bakom Dvärgens personlighet och beteende. I varje delavsnitt lyfts olika delar av Dvärgens personlighet fram och förklaras utifrån ett speciellt perspektiv. Dessa förklaringar skall inte ses som motstridiga, utan i möjligaste mån som kompletterande varandra.

Psykodynamiska förklaringar

Utifrån ett psykodynamiskt perspektiv skulle Dvärgens beteende kunna förklaras som resultatet av en neurotisk störning. Dvärgen berättar genomgående i sin krönika oerhört lite om sin barndom, och det är troligt att anta att neurosen grundar sig i traumatiska upplevelser under denna tid. Det enda barndomsminne som kommer upp är det tidigare citerade avsnittet om hur hans mor sålde honom till fursten. Han ger i detta inga antydningar om starka känslor inför sin egen mors förräderi eller sin egen utsatthet som barn.

Det tycks finnas några olika försvarsmekanismer igång för att skydda medvetandet från barndomsminnena. Det uppenbara är givetvis bortträngning, han låtsas helt enkelt närmast aldrig om att han haft någon barndom eller tidigare historia. När minnesglimten av hans egen mor kommer upp, så isolerar han händelsen från känslorna och återberättar enbart det objektiva händelseförloppet. Han försöker att rationellt förklara hennes beteende (med oförstånd), vilket ytterligare visar att han inte upplever sig själv som inblandad i situationen.

Dvärgens neuros yttrar sig på många sätt. Han är oförmögen till empati och har fjärmat sig från sin egen kropp. Han mår även dåligt av andra människors känsloyttringar och kroppslighet. Detta illamående är troligen en försvarsmekanism för att inte behöva konfronteras med sådant som finns bortträngt i det omedvetna. Försvarsmekanismen är närmast att likna vid reaktionsbildning, då Dvärgen egentligen skulle vilja få uppleva kroppslighet och varma känslor, men istället känner illamående. Det är också ett sätt att förneka sin egen kroppslighet och sina egna känslor, vilket också visas av att han ofta förnekar sin mänsklighet. Genom att framhäva sin överlägsenhet kan han förneka sin del av det beteendemönster som han upplever kännetecknar övriga människor.

Ett sätt att se vad det är som blivit fel i barndomen är exempelvis den empatiska störningen som skulle kunna förklaras med brist på empatisk spegling. Det har troligen också funnits brist på objekt att relatera till och identifiera sig med.

Kognitiva förklaringar

Dvärgens kognitiva mönster är till många delar destruktivt och nedbrytande. Självbilden är tydligt störd, vilket beskrevs utförligare i ett tidigare avsnitt. De kognitiva självscheman som Dvärgen har ger honom själv en huvudroll som han oftast inte ens tillnärmelsevis har. Den kognitiva dissonans som uppstår när hans förväntningar om sin egen roll inte infrias av verkligheten, tycks i Dvärgens fall inte ge upphov till någon förändring av hans kognitiva självscheman. Snarare stärks hans föreställning om sig själv som överlägsen och ädlare, genom att han väljer att förklara andras beteende med att de inte förstår honom. Detta resulterar i en negativ spiral där han fjärmar sig från andra människor och därigenom får än mindre uppmärksamhet för den han är.

Överlag är Dvärgens förmåga att uppfatta andras känslor och relationer mellan andra människor dålig. Hans sociala perception är begränsad och beskuren av hans föreställningar av hur andra människor fungerar och tänker. Han lider också av en tydlig empatistörning.

Socialpsykologiska teorier

Dvärgens syn på sociala relationer har blivit mycket störd av flera olika anledningar. De personer som tjänat som modeller för inlärning av socialt beteende har gentemot Dvärgen agerat på egoistiska och utnyttjande sätt. Dvärgen har därvid lärt sig ett sådant beteende och detta förstärks också av andras reaktioner.

Dvärgen har också förvärvat en social roll som furstens dolde medhjälpare. Genom att vidmakthålla sin position så upprätthåller han också sin identitet, som blivit mycket beroende av fursten och hans egen roll till denne. När Dvärgen slutligen isoleras i fängelsehålorna, så bryts han allt mer ned och slutar till sist helt att skriva.

1 2 3 4 5 6 7 8 9