Högst tillfälliga länkar
Högst tillfälliga länkar
Jag blir arg när en ung man blir mördad i Klippan för att han har fel hudfärg. Jag blir arg när den 16-årige kille som stack kniven i honom skrattar och säger ”fan, vad gott att negern dog”. Jag blir arg när John Hron brutalt misshandlas och torteras till döds. Jag blir arg när en judisk kille trakasseras av andra värnpliktiga – ”Jude. Den enda som gjort något gott åt judarna är Hitler. Han tog åtminstone livet av dom i gaskammare.”
Jag blir arg när människor hotas, trakasseras och mördas på Nordirland för att de har fel tro, går till fel kyrka. Jag blir arg när människor som kallar sig protestanter, ortodoxa, katoliker eller muslimer tar till vapen och skjuter dem som tror på samma Gud, men på ett annat sätt. Jag blir arg när människor är så skenheliga att de inte kan följa det enklaste av budorden – ”Du skall icke döda.”
Jag blir arg när hatet gör sitt segertåg i Bosnien, på Nordirland, i Sverige. Jag blir arg när människor slår varandra på käften istället för att tala med varann. Jag blir arg när man inte tolererar att andra tycker tvärtom, ser annorlunda ut eller bryter på ett annat språk. Jag blir arg när man inte kan respektera andra för det de säger och tycker, utan ständigt blandar ihop person och budskap.
Jag blir arg för att vi inte respekterar varandra tillräckligt. Jag blir arg för att vi inte ens försöker se människan. De andra är ju också människor, fastän de är svarta, gula, rosa, vita, färgade eller färglösa. De är också människor, fastän de är små, korta, stora, har för långa ben, för stor näsa, för fula skor eller luktar på fel sätt. De är också människor, fastän de gillar ett annat fotbollslag eller inte alls bryr sig om sport, fastän de röstade helt fel, fastän de är födda i ett annat land och kan tala ett annat språk. De är också människor. Är det så svårt att förstå?!?
Men det räcker inte med att bara vara arg, ledsen, ilsk, besviken eller ens allting på en gång. Man måste göra något. Visa den här oförstående omvärlden att man kan vara tolerant mot det som är främmande. Visa att man kan respektera människor, fastän man inte känner eller tycker som dem. Visa att fastän man själv inte är mer än människa, med fel och brister, så kan andra få vara detsamma.
Det är inte hopplöst. Det finns något som också Du kan göra. Och om vi är tillräckligt många som säger ifrån, som visar respekt och tolerans, som tvingar andra att tänka efter före, då... Då kanske också världen blir lite vackrare...
Augusti 1996